Vi vill börja med att rikta ett stort tack till Tobias Erdsjö som är ställföreträdande räddningstjänstchef på räddningstjänsten Mälardalen. Tobias ställde upp med sin tid och gav oss värdefulla insikter som var grunden för den här artikeln.
I en tidigare artikel redogjorde vi för räddningstjänstens roll i totalförsvaret och hur räddningstjänsten är tänkt att fungera i höjd beredskap. Den artikeln diskuterade räddningstjänsten ur ett rent faktamässigt perspektiv och utgick från publikationer och rapporter från MSB och FOI. Där gick vi in specifikt på hur räddningstjänsten fungerar och vad de har för uppgifter under höjd beredskap samt vilken typ problematik som kan uppstå i arbetet med att stärka räddningstjänsten.
Det här är en fortsättning på den artikeln där vi nu kommer utgå från räddningstjänstens perspektiv. För att få veta hur räddningstjänsten själva upplever situationen har vi tagit oss ut till ett räddningstjänstförbund för att höra på plats hur dom upplever att det fungerar i praktiken och vilka förhoppningar som finns för räddningstjänstens framtid. Det bör noteras att endast en person har intervjuats för artikeln och inte representerar hela räddningstjänsten.
Konsten att skapa en mental bild
Sedan återinförandet av totalförsvaret och arbetet med att skapa en starkare räddningstjänst har det skett lagförändringar och räddningstjänsten har mycket ny information att ta till sig. Jag frågar Tobias hur kunskapsläget ser ut hos personalen idag. I dagsläget är kunskapen ute hos räddningstjänsten ganska begränsad när det gäller de ökade uppgifterna som faller på räddningstjänsten under höjd beredskap. Men den blir gradvis bättre och Tobias berättar att det genomförs utbildningsinsatser för att höja kunskapsnivån och förbereda räddningspersonalen.
Därtill ska man ha i åtanke att arbetet har vart aktivt ordentligt under en relativt kort period där mycket fortfarande är oklart, i förra artikeln berättade Tobias att arbetet med totalförsvars-planering i räddningstjänsten har vart aktuellt först de senaste 1,5 – 2 åren. Både räddningstjänsten, MSB och länsstyrelsen jobbar med frågorna men det mesta sker på en övergripande ledningsnivå hos regering och riksdag och de nytillsatta civilområdena.
Det är ett stort hopp från den nivån till att räddningstjänst- personalen vet vad dom ska göra. Tobias betonar att det inte är en vilja som saknas, alla tycker och förstår att uppgiften är viktig och vill lära sig mer om hur arbetet kommer se ut under höjd beredskap. Framförallt när det gäller utökade uppgifter som att kunna hantera oexploderad ammunition behövs ytterligare utbildningsinsatser som säkerställer att den förmågan finns i räddningstjänsten.
Idag är det ytterst få som besitter den kompetensen. Svårigheten ligger snarare i den mentala förberedelsen, att få en bild av tänkbara situationer. Då används FOI:s framtagna scenarion, det ger personalen många nya bitar som vi inte annars behöver överväga och alla dessa delar tillsammans blir något svårgripbara. Sen ska man addera ytterligare faror som är svåra att få in i den mentala bilden, man måste titta åt ett håll som tidigare inte har vart det mest aktuella och tänka på exempelvis förekomsten av missiler och ha med det i beräkningarna.
Tobias berättar att när man går igenom scenariona är nästan alla överens om att räddningstjänsten idag inte klarar de uppgifterna som de kommer ställas inför under höjd beredskap. Men under höjd beredskap så kommer också förutsättningarna förändras och resurserna kommer vara större. Men alla är också säkra på att de kommer att lösa uppgiften. Han tillägger att fördelen med räddningstjänstemän och brandmän är att de är experter på att lösa okända situationer med de resurser som finns till hands. Jag är inte det minsta orolig över att vi inte kommer lösa uppgiften, sen kan man alltid fråga sig om det hade kunnat lösas på ett bättre sätt säger han.
Om direktiv, åtgärder och förslag
Arbetet med totalförsvarsplanering och att bygga en stärkt räddningstjänst är nytt och går fort, MSB har redan publicerat två vägledningar och två rapporter. Arbetet med att strukturera upp arbetet för att stärka räddningstjänsten går parallellt med arbetet att ta fram vägledningar och bestämmelser. Det är en aspekt man behöver förhålla sig till på förbunden.
Tobias berättar att man har gjort en avvägning, till viss del kan man inte sitta och vänta på beslut och direktiv samtidigt som man inte kan springa och investera massa pengar i något. Man funderar på vad som är rimligt att göra utan att beslut och vägledning finns på plats. Vad man gör är att bygga beredskap kostnadseffektivt, så som att behålla brandbilar istället för att sälja när de byts ut.
På samma sätt har man börjat bygga matförråd och bränsleförråd. Även om de i nuläget inte har bränsle för tre eller sex månader så klarar räddningsförbundet sig i några veckor. Exempelvis har räddningsförbundet köpt in bränsletankar som utöver lagerhållning även används i vardagen och gör att stationerna inte är beroende av att tanka på mackar. På det viset bygger förbunden upp redundans och beredskap där det finns tillfälle inom ramen för vad som är möjligt. Han tillägger att de stora sakerna får vänta på beslut och säger att man ska komma ihåg att det är en uppbyggnadsfas och vi inte riktigt vet vart vi hamnar.
Räcker det med vad som föreslås från MSB i deras rapporter eller behövs det ytterligare åtgärder är en fråga som kommer upp under vårt samtal. En av åtgärderna är att fördubbla hel- och deltidspersonalen, men Tobias tror att det snarare skulle behöva tredubblas. Det beror såklart på situationen tillägger han, det beror lite på vad som ska klaras av. Ser man till situationen i Ukraina när hela landet attackeras kommer det behövas fler, men om bara vissa delar av landet är drabbat kan det räcka. I de fallen kan man fördela personalen dit det behövs.
Förhoppningar för framtiden
När frågan om förhoppningar för det fortsatta arbetet med totalförsvarsplanering och att stärka räddningstjänsten betonar Tobias återigen att än finns det inga beslut på plats. Det är endast förslag och önskemål som ska beslutas om, det skapar en hel del frågetecken och osäkerhet.
Ett första steg är att det MSB föreslår blir verklighet och att man inte skalar av resurser och material från de förslagen. Man får se på arbetet som en flerstegsraket och hittills har det vart helt rätt sätt att börja och få en snabbskjuts framåt. Men i nästa läge behövs det mer resurser även på räddningstjänstens nivå som kan möta den ökande efterfrågan på samverkan och ansvara för frågor om beredskaps-planering. Sen finns det ivrighet på stationerna och förbunden att sätta igång och börja göra saker som bygger upp räddningstjänsten, men först behöver vi material, utrustning och resurser.
Har du frågor och funderingar om totalförsvarsplanering eller vårt affärsområde Samhällsskydd och beredskap?
Kontakta Anders Bennström
