Visselblåsning är en handling där en person avslöjar eller rapporterar missförhållanden, olagliga handlingar eller oetiskt beteende som förekommer inom en organisation eller en institution. Det kan till exempel handla om korruption, trakasserier, diskriminering, hälsorisker eller miljöbrott.

Visselblåsardirektivet, eller EU:s direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten, är en lagstiftning som antogs av Europeiska unionens råd i oktober 2019 och trädde i kraft den 16 december 2019. Syftet med direktivet är att skydda personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten (så kallade ”visselblåsare”) från repressalier från arbetsgivare och andra institutioner.

Enligt direktivet ska alla EU-länder införa miniminormer för skydd av visselblåsare. Detta inkluderar bland annat skydd mot uppsägning, disciplinära åtgärder eller andra repressalier mot personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten. Direktivet fastställer också krav på att arbetsgivare ska inrätta interna kanaler för rapportering av överträdelser och skydd för personer som använder dessa kanaler.

Detta direktiv är ett viktigt steg för att uppmuntra och skydda personer som rapporterar om oegentligheter och bidra till att förbättra integriteten och ansvarigheten i EU.

Ja, det finns lagstiftning i Sverige som skyddar visselblåsare och kräver att visselblåsning ska vara tillåtet och skyddat inom organisationer.

Den svenska lagstiftningen omfattar både offentliga och privata organisationer, och är utformad för att skydda personer som rapporterar om missförhållanden från repressalier från arbetsgivare eller andra institutioner.

Särskilt relevant i detta sammanhang är lagen om visselblåsning som trädde i kraft i januari 2017. Denna lag har sedan uppdaterats genom EU direktiv både 2019 och 2021. Lagen kräver nu att arbetsgivare med minst 50 anställda ska ha ett visselblåsarsystem på plats för att underlätta rapporteringen av missförhållanden.

Det är också värt att notera att det finns andra svenska lagar och regler som skyddar visselblåsare, inklusive arbetsmiljölagen och lagen om offentlig upphandling. Sammantaget har Sverige en ganska omfattande lagstiftning på området som syftar till att skydda personer som rapporterar om missförhållanden och uppmuntra till öppenhet och ansvarighet inom organisationer.

I många länder, inklusive Sverige, kan visselblåsare välja att vara anonyma när de rapporterar om missförhållanden. Anonymitet är ett viktigt skydd för visselblåsare som kan riskera att utsättas för repressalier från arbetsgivare eller andra institutioner.

Det finns olika sätt att skydda visselblåsares anonymitet. Ett vanligt sätt är att etablera en säker och skyddad kanal för att rapportera missförhållanden, till exempel ett visselblåsarsystem, där visselblåsare kan lämna information utan att behöva avslöja sin identitet.

Vissa länders lagar och regler om visselblåsning erbjuder också skydd för anonyma visselblåsare. I Sverige finns det till exempel ett skydd mot repressalier i form av ett förbud mot avskedande, trakasserier eller andra former av diskriminering av en person som har rapporterat om allvarliga missförhållanden och som har agerat i god tro.

Det är viktigt att notera att anonymitet inte alltid kan garanteras till 100%, eftersom det kan finnas situationer där det är nödvändigt att avslöja en visselblåsares identitet. Det är därför viktigt att varje visselblåsningssystem är utformat för att skydda visselblåsares identitet så mycket som möjligt och att det finns tydliga riktlinjer för när och hur en visselblåsares identitet kan avslöjas.

Om man som verksamhetsutövare hanterar sina egna rapporteringskanaler finns det risk för intressekonflikter och jäv om anmälan rör den individ som hanterar rapporteringskanalen. Vid implementeringen av 2Secures visselblåsarlösning, som erbjuder oberoende ärendehantering, upprättas en kontaktlista med 4 namn varav en utses till primär kontaktperson. Om den primära kontaktpersonen är föremål för anmälan så kontaktas inte den i ärendet utan enbart resterande i kontaktlistan. Detta stärker förtroendet för visselblåsarlösningen och minimerar risken för intressekonflikter. Vidare kan den oberoende aktören som hanterar visselblåsarkanalen ge stöttning och rådgivning i ärendet.

Syftet med visselblåsning är att skydda allmänheten genom att avslöja och rätta till problem som kan skada organisationen eller samhället. Visselblåsare kan vara anställda, före detta anställda, kunder, leverantörer eller andra personer som har insyn i organisationen och dess verksamhet.

Ett system för visselblåsning skapar en säker och skyddad kanal för personer att rapportera oegentligheter och missförhållanden inom organisationen eller företaget. Systemet bör ha följande grundläggande funktioner:

Anonymitet: Systemet bör möjliggöra anonyma rapporter för att skydda visselblåsaren från repressalier.

Konfidentialitet: Rapporterna bör hållas konfidentiella och endast delas med personer som behöver känna till informationen.

Säkerhet: Systemet bör ha tillräckliga säkerhetsåtgärder för att skydda rapporterna från obehörig åtkomst eller dataintrång.

Enkelhet: Systemet bör vara enkelt att använda och förstå för att öka sannolikheten för att det används av potentiella visselblåsare.

Tillgänglighet: Systemet bör vara lättillgängligt för alla anställda och andra intressenter.

Visselblåsarsystemet ska vara utformat på ett sådant sätt att personer som rapporterar om missförhållanden är skyddade mot repressalier och diskriminering. Rapporteringen kan ske både internt i organisationen och externt till myndigheter och andra organ.

Det är också viktigt att organisationen har en väldefinierad policy och riktlinjer för visselblåsning för att garantera att alla anställda är medvetna om systemet och dess funktioner. Detta inkluderar information om vilken typ av missförhållanden som kan rapporteras, hur rapporterna behandlas och vilka konsekvenser som kan följa efter rapporten.

En visselblåsare är en person som rapporterar om missförhållanden eller olagliga aktiviteter inom en organisation. Det kan vara någon som är anställd av organisationen, som till exempel en anställd på ett företag eller en myndighet, eller någon som på annat sätt har insyn i organisationens verksamhet, som till exempel en kund eller leverantör.

Visselblåsare rapporterar om missförhållanden som korruption, diskriminering, miljöförstöring, hälsorisker eller andra olagliga eller oetiska handlingar som kan skada allmänintresset. Visselblåsare är ofta motiverade av ett önskemål att förhindra eller avslöja missförhållanden, skydda allmänintresset och skydda organisationen från potentiell skada eller skandal.

Det är viktigt att skydda och stödja visselblåsare eftersom de ofta utsätter sig själva för risker genom att rapportera om missförhållanden. Visselblåsare kan utsättas för repressalier från arbetsgivare eller andra institutioner, såsom hot om uppsägning, trakasserier eller diskriminering. För att uppmuntra till öppenhet och ansvarighet inom organisationer och förhindra missförhållanden är det därför viktigt att ha system som skyddar visselblåsare och uppmuntrar till visselblåsning.

Beroende på vilken typ av missförhållande som rapporteras och hur allvarligt det är, kan händelseförloppet variera. Nedan följer några exempel:

Utredning: Organisationen som mottar visselblåsningen utreder påståendena för att fastställa om det finns bevis för missförhållandet. Utredningen kan innefatta intervjuer, granskning av dokument och inhämtning av andra bevis.

Återkoppling: En visselblåsare har rätt att få återkoppling gällande utredningen av de rapporterade missförhållandena. Återkopplingen ska ske inom tre månader och informera om vilka åtgärder som vidtagits vid uppföljning av rapporten och skälen för dessa.

Åtgärder: Om utredningen visar att det finns bevis för missförhållandet, har organisationen möjlighet att vidta lämpliga åtgärder. Det kan handla om att avskilja en anställd som gjort något olagligt eller oetiskt från sin anställning, eller på andra sätt agera för att förbättra arbetsförhållandena som ledde till missförhållandet.

Skydd: Visselblåsare har ett skydd mot repressalier som är kopplade till visselblåsningen och kan få skadestånd om de ändå utsetts för repressalier. Om visselblåsaren valt att avslöja sin identitet möjliggör det för organisationen att vidta förebyggande åtgärder och aktivt skydda visselblåsaren från repressalier, såsom trakasserier, mobbning eller avslutande av anställning.

Rättsliga åtgärder: Om missförhållandet är allvarligt nog och det finns bevis för olagliga handlingar, kan organisationen vidta rättsliga åtgärder mot de skyldiga. Detta kan inkludera rättsliga åtal med straffrättsliga åtgärder som följd.