Visselblåsning är en handling där en person avslöjar eller rapporterar missförhållanden, olagliga handlingar eller oetiskt beteende som förekommer inom en organisation eller en institution. Det kan till exempel handla om korruption, trakasserier, diskriminering, hälsorisker eller miljöbrott.

Visselblåsardirektivet, eller EU:s direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten, är en lagstiftning som antogs av Europeiska unionens råd i oktober 2019 och trädde i kraft den 16 december 2019. Syftet med direktivet är att skydda personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten (så kallade ”visselblåsare”) från repressalier från arbetsgivare och andra institutioner.

Enligt direktivet ska alla EU-länder införa miniminormer för skydd av visselblåsare. Detta inkluderar bland annat skydd mot uppsägning, disciplinära åtgärder eller andra repressalier mot personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten. Direktivet fastställer också krav på att arbetsgivare ska inrätta interna kanaler för rapportering av överträdelser och skydd för personer som använder dessa kanaler.

Detta direktiv är ett viktigt steg för att uppmuntra och skydda personer som rapporterar om oegentligheter och bidra till att förbättra integriteten och ansvarigheten i EU.

Ja. Den svenska visselblåsarlagstiftningen (Lag [2021:890] om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden) omfattar såväl offentliga som privata verksamheter.

Arbetsgivare med minst 50 anställda är skyldiga att inrätta interna rapporteringskanaler och rutiner för visselblåsning som uppfyller lagens krav på konfidentialitet, oberoende och säker hantering.

En verksamhetsutövare är inte skyldig enligt lag att tillhandahålla möjlighet till anonym rapportering. Erfarenhet visar dock att anonym rapportering ofta utgör ett avgörande inslag i en effektiv visselblåsarfunktion. Möjligheten att vara anonym skapar trygghet, kan minska rädslan för repressalier och därigenom öka benägenheten att anmäla missförhållanden.

 Organisationer som tillhandahåller anonym rapportering får därmed möjlighet att upptäcka och åtgärda oegentligheter i ett tidigt skede. En välfungerande anonym rapporteringskanal signalerar dessutom att organisationen tar etik, transparens och regelefterlevnad på allvar.

Om en verksamhet hanterar sina egna rapporteringskanaler finns det en risk för intressekonflikter och jäv, särskilt om en anmälan berör den person som ansvarar för visselblåsarfunktionen.

Med 2Secures oberoende visselblåsarlösning minimeras den risken. Vid implementering upprättas en kontaktlista med fyra utsedda personer, där en fungerar som primär kontaktperson. Om den primära kontaktpersonen skulle vara föremål för en anmälan kontaktas enbart övriga personer på listan.

Denna struktur stärker förtroendet för visselblåsarfunktionen och säkerställer att ärenden hanteras objektivt och rättssäkert. Dessutom kan den oberoende aktören som administrerar visselblåsarkanalen ge stöd och rådgivning under hela ärendeprocessen.

Syftet med visselblåsning är att skydda allmänheten genom att avslöja och rätta till problem som kan skada organisationen eller samhället. Visselblåsare kan vara anställda, före detta anställda, kunder, leverantörer eller andra personer som har insyn i organisationen och dess verksamhet.

Ett system för visselblåsning skapar en säker och skyddad kanal för personer att rapportera oegentligheter och missförhållanden inom organisationen eller företaget. Systemet bör ha följande grundläggande funktioner:

Anonymitet: Systemet bör möjliggöra anonyma rapporter för att skydda visselblåsaren från repressalier.

Konfidentialitet: Rapporterna bör hållas konfidentiella och endast delas med personer som behöver känna till informationen.

Säkerhet: Systemet bör ha tillräckliga säkerhetsåtgärder för att skydda rapporterna från obehörig åtkomst eller dataintrång.

Enkelhet: Systemet bör vara enkelt att använda och förstå för att öka sannolikheten för att det används av potentiella visselblåsare.

Tillgänglighet: Systemet bör vara lättillgängligt för alla anställda och andra intressenter.

Visselblåsarsystemet ska vara utformat på ett sådant sätt att personer som rapporterar om missförhållanden är skyddade mot repressalier och diskriminering. Rapporteringen kan ske både internt i organisationen och externt till myndigheter och andra organ.

Det är också viktigt att organisationen har en väldefinierad policy och riktlinjer för visselblåsning för att garantera att alla anställda är medvetna om systemet och dess funktioner. Detta inkluderar information om vilken typ av missförhållanden som kan rapporteras, hur rapporterna behandlas och vilka konsekvenser som kan följa efter rapporten.

En visselblåsare är en person som rapporterar om missförhållanden eller olagliga aktiviteter inom en organisation. Det kan vara någon som är anställd av organisationen, som till exempel en anställd på ett företag eller en myndighet, eller någon som på annat sätt har insyn i organisationens verksamhet, som till exempel en kund eller leverantör.

Visselblåsare rapporterar om missförhållanden som korruption, diskriminering, miljöförstöring, hälsorisker eller andra olagliga eller oetiska handlingar som kan skada allmänintresset. Visselblåsare är ofta motiverade av ett önskemål att förhindra eller avslöja missförhållanden, skydda allmänintresset och skydda organisationen från potentiell skada eller skandal.

Det är viktigt att skydda och stödja visselblåsare eftersom de ofta utsätter sig själva för risker genom att rapportera om missförhållanden. Visselblåsare kan utsättas för repressalier från arbetsgivare eller andra institutioner, såsom hot om uppsägning, trakasserier eller diskriminering. För att uppmuntra till öppenhet och ansvarighet inom organisationer och förhindra missförhållanden är det därför viktigt att ha system som skyddar visselblåsare och uppmuntrar till visselblåsning.

Beroende på vilken typ av missförhållande som rapporteras och hur allvarligt det är, kan händelseförloppet variera. Nedan följer några exempel:

Utredning: Organisationen som mottar visselblåsningen utreder påståendena för att fastställa om det finns bevis för missförhållandet. Utredningen kan innefatta intervjuer, granskning av dokument och inhämtning av andra bevis. Vi erbjuder även hjälp med utredning och digital forensik.

Återkoppling: En visselblåsare har rätt att få återkoppling gällande utredningen av de rapporterade missförhållandena. Återkopplingen ska ske inom tre månader och informera om vilka åtgärder som vidtagits vid uppföljning av rapporten och skälen för dessa.

Åtgärder: Om utredningen visar att det finns bevis för missförhållandet, har organisationen möjlighet att vidta lämpliga åtgärder. Det kan handla om att avskilja en anställd som gjort något olagligt eller oetiskt från sin anställning, eller på andra sätt agera för att förbättra arbetsförhållandena som ledde till missförhållandet.

Skydd: Visselblåsare har ett skydd mot repressalier som är kopplade till visselblåsningen och kan få skadestånd om de ändå utsetts för repressalier. Om visselblåsaren valt att avslöja sin identitet möjliggör det för organisationen att vidta förebyggande åtgärder och aktivt skydda visselblåsaren från repressalier, såsom trakasserier, mobbning eller avslutande av anställning.

Rättsliga åtgärder: Om missförhållandet är allvarligt nog och det finns bevis för olagliga handlingar, kan organisationen vidta rättsliga åtgärder mot de skyldiga. Detta kan inkludera rättsliga åtal med straffrättsliga åtgärder som följd.

Med missförhållanden menas alla typer av försummelser eller oegentligheter, oavsett om de beror på medvetet agerande eller oaktsamhet. Även olika typer av försummelser eller oegentligheter som ännu inte har inträffat, men som högst sannolikt kommer att inträffa, kan vara ett missförhållande. Försök att dölja missförhållanden kan i sig utgöra ett missförhållande. Missförhållandet behöver inte vara aktuellt eller pågående.

Med detta avses situationer där en person, genom sitt nuvarande eller tidigare arbete inom privat eller offentlig verksamhet, har fått kännedom om missförhållanden.

Lagen gäller endast i arbetsrelaterade sammanhang. Det innebär att rapportering som sker utanför arbetet – till exempel information som någon fått som klient, patient eller elev – inte omfattas av visselblåsarlagen.

För att det ska finnas ett allmänintresse

• ska det gälla allvarliga förhållanden
• angå en krets som kan betecknas som allmänheten
• finnas ett legitimt intresse av att missförhållandena kommer fram

Det kan till exempel gälla vanliga och systematiska missförhållanden som det finns ett samhällsintresse av att de rättas till eller avbryts. Missförhållandet behöver inte vara aktuellt eller pågående, det kan även gälla rapportering av avslutade och helt utagerade missförhållanden. Däremot omfattas normalt inte information som endast rör den rapporterande personens eget arbets- eller anställningsförhållande av lagen.

Lagens skydd mot repressalier gäller enbart för rapportering av missförhållanden som har uppstått eller som högst sannolikt kommer att uppstå i den verksamhet som den rapporterande personen är, har varit eller kan komma att bli verksam i, eller

i en annan verksamhet som den rapporterande personen är eller har varit i kontakt med genom sitt arbete

Den som rapporterar ska också vid tidpunkten för rapporteringen ha en rimlig anledning att anta att informationen om missförhållandena var sann.

Ett viktigt krav i visselblåsarlagen är att funktionen som hanterar rapporteringen är oberoende och självständig. De som utses ska ha ett visst mandat att agera utan verksamhetsutövarens godkännande, till exempel mandat att inleda och avsluta utredningar eller ha frihet att formulera slutsatser från uppföljningen av rapporter utan att verksamhetsutövaren godkänner slutsatserna.

När en rapport kommit in behöver verksamheten vidta åtgärder för att bedöma riktigheten i de påståenden som framställs i rapporten och sedan överlämna uppgifter om de utredda påståendena för fortsatta åtgärder. För mer information om visselblåsarutredningar och andra utredningar, läs mer på [länk till 2secures sida för utredningar] eller kontakta oss.