Att spioneri kontinuerligt pågår och ofta i vår direkta närhet får idag anses som ingående i normalbilden i vårt samhälle. I en ny rapport utgiven av Totalförsvarets ForskningsInstitut (FOI) har forskare analyserat 70 fall där personer dömts för spionage. Analysen har genomförts genom studier av öppna källor och intervjuer med åklagare, journalister och forskare i olika länder. Spionage idag omfattar inte enbart säkerhetsklassificerad information – såsom militära förmågor och försvarsplanering – utan även annan skyddsvärd information, exempelvis uppgifter om organisation, personal, tekniska system och leverantörer.
”För dig som privatperson är det viktigt att öka medvetenheten då tillvägagångssätten av informationsinhämtning oftast handlar om relationer. Att ta sig in i och igenom den privata sfären i syfte att skapa förtroende. Oavsett om det gäller privata relationer eller affärsverksamhet.” – Säkerhetsrådgivare 2Secure.
Rapporten visar bland annat att:
- fallen som studerats troligen endast är en del av en större helhet och att många fall, som inte blir publika hanterats på andra sätt än genom öppna rättegångar.
- flest fall av spioneri har konstaterats i Baltikum med överrepresentation i Estland. Uppdragsgivaren har i de fallen varit Ryssland.
- näst vanligaste uppdragsgivare var Kina. Där konstaterade fall av spioneri har riktat sig mot industriländer i norra Europa.
- spionerna var nästan uteslutande män. I de fall där kvinnor dömts så har de, i de flesta fall varit gifta med eller varit flickvänner till män som spionerat.
- åldersspannet på de dömda har varit 21 till 82 år.
Metoder och mål för informationsinhämtning
- en vanlig metod för insamling av information har varit genom fotografering av exempelvis parlamentsbyggnader och transporter av försvarsmateriel.
- i övrigt har militär verksamhet, politik, kritisk infrastruktur och ny teknik, till övervägande del, varit föremål för inhämtning.
- informationen har överlämnats på äldre klassiska sätt såväl som med hjälp av moderna digitala kommunikationsmetoder.
Motiv och drivkrafter
- drivkraften för att bli spion sågs vara att få betalt i pengar, men även ideologiska motiv, påtryckningar och personliga motiv, såsom självbekräftelse och bitterhet gentemot sin arbetsgivare, har setts som drivkrafter.
- fall av hot mot person och repressalier har påvisats.
Rekrytering och gemensamt agerande
Summerat kan sägas att det har handlat om samma motivatorer som under det kalla krigets dagar. Cirka var femte person visade sig ha familj i eller andra band till nationen de spionerade åt och det var vanligare att bli rekryterad än att själv ta initiativet till spionage. Det förekommer dock även att rekrytering skett via sociala media.
En annan grupp personer som varit överrepresenterade som spioner var konsulter, forskare och tjänstemän på myndigheter. I en tredjedel av de studerade fallen så arbetade man tillsammans med någon annan, exempelvis partner, släktingar eller arbetskamrater.
Nya trender har setts, såsom att rekrytera spioner för engångsuppdrag. Det har även visat sig att Ryssland arbetar med ”vanliga” kriminella, exempelvis i Polen och Estland. Detta i syfte att exempelvis få information om militär materiel som västvärlden transporterar till Ukraina.
Behöver du komma i kontakt med någon av våra säkerhetsrådgivare gällande din risk och sårbarhet? Kontakta oss.
Om rapporten
Rapporten är skriven på uppdrag av Säkerhetspolisen (Säpo), Försvarets radioanstalt (FRA) och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). Forskarna har analyserat öppna fall av personer som dömts för spionage i Europa mellan 2008 och 2024. De har använt öppna källor om dömda individer samt intervjuat åklagare, journalister och forskare i olika länder. Totalt identifierades 70 fall, fördelat på 20 länder.
