Den 23 januari 2025 överlämnades betänkandet ”Plikten kallar! – En modern personalförsörjning av det civila försvaret” av utredningen om det civila försvarets personalförsörjning. Betänkandet är omfattande, över 850 sidor, det vänder och vrider på frågan för att få med alla möjliga olika perspektiv och vinklar på ämnet. Det är ett grundligt arbete som utförts som medför flertalet förslag för stärkandet av det civila försvaret. Har man följt samhällsdiskussionen kring det civila försvarets uppbyggnad är vissa förslag mycket väntade. Å andra sidan kommer utredningen med förslag som är mer oväntade och som potentiellt kan få kritik.
I den här artikeln ger vi dig en övergripande presentation av den stora frågan som utredningen analyserat, – behovet av personalförsörjning inom det civila försvaret. Vi kommer även redogöra för, – och kort diskutera utredningens förslagna förändringar kring hur krigsplaceringar ska fungera.
Tre huvudsakliga medtag från utredningen;
- En generell aktivering av civilplikten med rekrytering ur mönstringsunderlaget föreslås.
- Krigsplacering ska i huvudsak gälla för dem som placeras i befattningar genom värn- och civilplikt.
- Krigsorganisationer ska i huvudsak fyllas av personer som är planerade i krigsorganisation eller beredskapsregistrerade, alternativt genom totalförsvarsplikten.
Bakgrund – Försämrat säkerhetspolitiskt omvärldsläge och förändringar i samhället
Det säkerhetspolitiska omvärldsläget har som ofta nämnts försämrats kraftigt de senaste åren. Samtidigt har det skett omfattande privatiseringar och avregleringar. Detta innebär att flera totalförsvarsviktiga civila verksamheter, som tidigare utfördes av offentliga aktörer, nu utförs i privat regi. Det har även skett en ökad internationalisering och globalisering av arbetsmarknaden och samhället i stort. Det går även att se att arbetskraftsbehov allt oftare fylls upp med andra än tillsvidareanställda, alltså konsulter, timanställda eller bemanningsanställda.
Utredningens utgångspunkter och analys
Dessa är några av många faktorer som utredningen om det civila försvarets personalförsörjning varit tvungna att ta i beaktning vid sin analys. Det civila samhället som utgör det civila försvaret är enormt och det behöver således finnas en process för dess personalförsörjning. Processen behöver i sig vara hållbar för att säkerställa en långsiktig och väl fungerande personalförsörjning.
Balansen mellan plikt och frivillighet
För detta har utredningen gjort avvägningar mellan plikt och frivillighet. Sedan 1995 finns det totalförsvarsplikt som fortsatt gälla även när skyldigheten till värn- och civilplikt legat vilande. Arbetstagare och frivilliga kan således komma att omfattas av allmän tjänsteplikt vid höjd beredskap. En viktig fråga för utredningen har således varit i vilken utsträckning totalförsvarspliktiga ska skrivas in för civilplikt. Kontra det med i vilken utsträckning frivilligt ingångna avtal om tjänstgöring vid höjd beredskap bör användas för behovet av personalförsörjning.
Återaktivering av civilplikten i totalförsvaret
Sedan mitten av 2010-talet har tjänstgöring med både värn- och civilplikt återaktiverats och fått en framträdande roll i totalförsvaret. Utredningen föreslår i sitt betänkande att regeringen ska aktivera civilplikten generellt i det civila försvaret. Civilpliktens rekrytering ska ske genom mönstringsunderlaget. Förslaget grundar sig i det allvarliga säkerhetsläget och behoven av personalförstärkning i det civila försvaret. En aktivering av civilplikten skulle innebära att totalförsvarspliktiga (alla svenska medborgare samt alla bosatta i Sverige mellan 16–70 år) kan kallas till mönstring. Dessa kan sedan skrivas in med civilplikt för grundutbildning och repetitionsutbildning inom utpekat verksamhetsområde. De som kallas in kan krigsplaceras i befattningar i det civila försvaret.
Nödvändiga förändringar för en bred aktivering
Flera saker behöver utföras för att kunna aktivera civilplikten brett. Dels behöver det ske förändringar i lagstiftningen. I dagsläget finns det bestämmelser som begränsar civilpliktens utökning. Civilplikten är idag begränsad till två verksamheter, kommunal räddningstjänst samt drift och underhåll inom elproduktion och nätverksamhet. Begränsningen gäller i dagsläget fram till 2029, denna föreslås tas bort för att snabba upp uppbyggnaden av det civila försvaret. Detta kommer innebära att MSB behöver komplettera sina föreskrifter om krigsplacering av totalförsvarspliktiga som ska fullgöra civilplikt. Sådana kompletteringar behöver ske skyndsamt. Myndigheter som har ett konstaterat behov av civilpliktiga behöver anmäla behovet av nya befattningar till MSB.
Regeringens roll och prioriteringar
Förslaget att civilplikten aktiveras brett i det civila försvaret innebär inte att den ska inledas inom alla verksamheter i det civila försvaret. Regeringen kan själv meddela om verkställighetsföreskrifter i totalförsvarspliktsförordningen. Regeringen kan där avgränsa mönstringen och fullgörandet av civilplikten på det sätt de finner lämpligt. Regeringen kan och ska således fortsatt kunna styra utvecklingen till de områden där det finns skäl att prioritera.
Civilplikten som ett verktyg för personalförsörjning
Staten behöver generellt ta ett större ansvar för att behoven av personalförstärkning vid höjd beredskap kan tillgodoses. I särskilda områden behöver således även civilpliktiga i högre grad användas som ett verktyg för personalförsörjning. Utredningen bedömer att mönstring och civilplikt med grundutbildning är aktuell för följande verksamhetsområden;
- Räddningstjänst (kommunal räddningstjänst)
- Drift och underhåll inom elproduktion och nätverksamhet
- Hälso- och sjukvård
- Drift, underhåll och reparationer inom elektroniska kommunikationer
- Bevakningsverksamhet
Det finns även ett behov av civilplikt i ytterligare verksamhetsområden, Inom dessa finns det däremot ett behov att utreda dessa närmare. Det handlar om;
- Drift, underhåll och reparationer inom andra energislag än el
- Socialtjänst inklusive äldreomsorg och funktionshinderområdet
- Tandvård
- IT-system och cybersäkerhet
Att civilplikten föreslås aktiveras brett är positivt för det civila försvarets fortsatta uppbyggnad. Det innebär en förmågeförstärkning för hela totalförsvaret. Civilpliktiga inom ovan nämnda områden kommer bidra till en redundans i systemet såväl som ökad motståndskraft vid ett väpnat angrepp. Att rekrytera ur mönstringsunderlaget och tillse grundutbildning för de civilpliktiga ger Sverige en bas att stå på, men det kommer dröja innan vi ser resultat. Det är en lång process och vi kan tidigast komma att se civilpliktiga genomföra sin grundutbildning under 2028.
Det innebär att den ökade motståndskraften och redundansen dröjer innan det bidrar till samhället. Det kommer även inledningsvis röra sig om relativt små volymer som grundutbildas. Inledningsvis förväntas ca 200 personer kunna utbildas med en ökning årligen, på sikt förväntas vi nå ca 3000 som utbildas per år. Det kommer ta år innan grundbehovet civilpliktiga är uppfyllt. Till dess behöver myndigheter, kommuner, regioner och samhällskritiska verksamheter fortsätta aktivt arbeta med att stärka upp befintlig förmåga och kompetenser.
Kritik mot nuvarande användning av begreppet krigsplacering
Sättet som vi i Sverige använder ordet krigsplacering och hur myndigheter, kommuner, regioner och företag krigsplacerar sin personal ses kritiskt på av utredningen. Till att börja med används ordet krigsplacering för att beteckna olika saker, detta gör att det finns risk för att regelsystemet kan missförstås. En krigsplacering enligt totalförsvarspliktslagen har exempelvis rättsföljder medan en registrering hos Pliktverket för bemanning av krigsorganisation endast är en planeringsåtgärd. Åtgärden saknar alltså rättsverkningar. Av denna anledning gör utredningen bedömningen att ordet krigsplacering bör reserveras för just krigsplacering med värn- eller civilplikt. Individer som planerats ingå i en viss krigsorganisation ska framöver benämnas som placerade i krigsorganisation. De som hos Pliktverket har registrerats i en krigsorganisation till följd av avtal om tjänstgöring vid höjd beredskap bör benämnas beredskapsregistrerade.
Rekommendationer om beredskapsregistrering
Beredskapsregistrering bör göras endast för totalförsvarspliktiga i krigsorganisationen som ingått avtal om tjänstgöring vid höjd beredskap, dvs. de som tillförs krigsorganisationen utifrån. Bemanningsansvariga i organisationer bör inte beredskapsregistrera sin anställda personal hos Pliktverket enligt utredningen. Utredningen ser det som onödigt att registrera anställda i sin krigsorganisation. Fokus bör snarare ligga på att utreda var de relativt få totalförsvarspliktiga som är intressanta för flera krigsorganisationer ska tjänstgöra vid höjd beredskap. Bara de som inte ska tjänstgöra hos sin ordinarie arbetsgivare vid höjd beredskap behöver då beredskapsregistreras. Övrig personal säkras till verksamhetens krigsorganisation, enligt utredningen, genom den allmänna tjänsteplikten. De som åtagit sig att tjänstgöra vid höjd beredskap kommer nämligen utan något särskilt beslut att omfattas av allmän tjänsteplikt om regeringen föreskriver det.
Missförstånd kring begreppet beredskapsregistrering
Det utredningen vill benämna beredskapsregistrering betecknas enligt utredningen ofta vilseledande som krigsplacering. Det framställs inte sällan som förmågehöjande, trots att det helt saknar rättsverkningar. Beredskapslarm innebär föreskrift om allmän tjänsteplikt. Det innebär inte att anställda som placerats i krigsorganisationer ska tjänstgöra med plikt vid höjd beredskap. Att hela arbetsmarknaden omfattas av beslut om allmän tjänsteplikt kan framstå som oproportionellt användande av tvång. Om vanliga anställda fortsätter gå till sina jobb även vid höjd beredskap, behöver inget tvång användas mot dem. Det ska alltså räcka med den tjänstgöringsskyldighet som följer av det civilrättsliga avtalet med arbetsgivaren.
Problem och utmaningar med utredningens förslag
Det finns viss problematik med de förslag som utredningen presenterar om krigsplacering och beredskapsregistrering. Utredningens bedömningar och förslag ställer sig mer eller mindre emot standardförfarandet vad gäller hur krigsplaceringar genomförs i dagsläget. Man kan förstå utredningens tankegångar men det uppfattas inte som att de tar alla förutsättningar i beaktande. Framför allt mindre kommuner, men även större, saknar förutsättningarna att utgå från att personal kommer arbeta utifrån tjänstgöringsskyldigheten av det civilrättsliga avtalet med arbetsgivaren. Det finns ofta ett stort behov av att placera samtlig personal i krigsorganisationen. Det finns ofta även ett behov av att tillföra eller omfördela personal i krigsorganisationen. Att då kunna krigsplacera personalen gör det väldigt tydligt var personalen ska infinna sig vid höjd beredskap. Det kan framstå som synnerligen naivt av utredningen att förmoda att alla anställda kommer dyka upp på sin arbetsplats vid höjd beredskap. Framför allt utan någon form av tvångsmedel, i detta fall plikt. Förslagen som ges riskerar att skapa förvirring om hur man faktiskt ska säkra organisationen. Det kan även resultera i en osäkerhet för om de förmågor som krävs vid höjd beredskap faktiskt skarpt finns på plats.
Avslutning och summering
Utredningens olika förslag föreslås träda i kraft från den 1 juli 2026. Betänkandet är nu ute på remiss och det återstår att se hur remissvaren kan komma att påverka en kommande proposition. Vilka förslag som faktiskt kommer antas samt hur de kan ha förändrats kommer vara av intresse att följa upp när det är aktuellt. Oavsett vilka förändringar som görs i propositionen kommer den på sikt leda till förändrade och förbättrade förutsättningar för det civila försvarets återuppbyggnad. Myndigheter, kommuner, regioner och samhällsviktiga verksamheter får ökade möjligheter att säkra sina förmågor vid höjd beredskap.
Vill du veta mer om vår tjänster inom samhällsskydd och beredskap?
