I förra artikeln skrev vi om vikten av att ha en välfungerande krisorganisation på plats även i fredstid. När kommunen har tagit steget och utvecklat en krigsorganisation behövs även bemanning säkras. Kommuners och regioners skyldighet att göra beredskapsförberedelser regleras i lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (SFS 2006:544, 3 kap. 1§). Under höjd beredskap är det därför viktigt att organisationen har personal där det behövs för att verksamheten kan fortskrida. I och med en kris eller krig kan en del av kommunens personal tas i anspråk av försvarsmakten och då är det av särskild vikt att ingen av dessa är bärande för en verksamhet i kommun. För att säkerställa personal använder man sig av krigsplacering. Det här är ett arbete som bör genomföras i kommun, regioner och myndigheter.
I den här artikeln tar vi upp hur en kommun krigsplacerar personal och vad man bör förhålla sig till och ha i åtanke när man beredskapsplanerar med hänsyn till krigsplacering. Artikeln tar upp krigsplacering med stöd av totalförsvarsplikten och i förlängning allmän tjänsteplikt, därefter redogörs det för arbetsförmedlingstvång och vad det har för betydelse på kommun och privatpersoner. Till sist går artikeln in på vad ett arbete med krigsplacering i praktiken innebär för en kommun.
Totalförsvarsplikt och allmän tjänsteplikt
Krigsplacering sker med stöd av lagen för totalförsvarsplikt (SFS 1994:1809). Totalförsvarsplikten omfattar alla svenska medborgare eller bosatta i Sverige som är i åldern 16–70 år. Vid höjd beredskap får regeringen bestämma att allmän tjänsteplikt gäller. Totalförsvarsplikten kan genomföras genom värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnpliktiga tas i anspråk av försvarsmakten under höjd beredskap och innebär i praktiken personalluckor i verksamheten. Civilplikten är i skrivande stund vilande men arbete genomförs i syfte att återaktivera den, det innebär att även civila kan utbildas och krigsplaceras inom exempelvis räddningstjänsten.
Den allmänna tjänsteplikten innebär rent konkret att personal antingen infinner sig på sin arbetsplats och fortsätter sin anställning alternativt fullföljer ett uppdrag. Eller så uppfylles den genom att kommunen skriver avtal om frivillig tjänstgöring.
Vid höjd beredskap kan regeringen även aktivera en lag som kallas arbetsförmedlingstvång och förbud mot privat arbetsförmedling (SFS 1994:2077). Det är ett sätt att rikta arbetskraft mot verksamheter som är viktig för totalförsvaret. Det innebär att arbetsgivare inte får anställa arbetstagare som inte har anvisats av en offentlig arbetsförmedling samt att företräde lämnas till vissa verksamheter i syfte att tillgodose behovet av arbetskraft. Det betyder att om en verksamhet läggs ner vid höjd beredskap kommer dessa personer vända sig till arbetsförmedlingen (eftersom arbetsförmedlingstvång gäller) och dessa personer anvisas då till en verksamhet där arbetskraft behövs, som sophämtning eller transport.
Krigsplacering i praktiken
I praktiken innebär arbetet med krigsplacering att kommunen undersöker huruvida de verksamheter som ska bedrivas under höjd beredskap har tillräckligt med personal och att sagda personal besitter relevant kompetens. Personal kan inte vara krigsplacerade på två ställen och för att ta reda på om personalen kommer tas i anspråk av försvaret eller annan myndighet gör man en disponibilitetskontroll. All krigsplacering registreras hos plikt- och prövningsverket och det är även dit man vänder sig för disponibilitetskontrollera sin personal i syfte att få en överblick av vilken personal man har tillgång till. Därefter ser man över den personal som ska krigsplaceras och meddelar plikt- och prövningsverket. När personal har blivit krigsplacerad är det viktigt att dessa blir informerade skriftligt om beslutet. Det ideala för en organisation är att kontinuerligt arbeta med krigsplacering vid anställningar och uppsägningar så att registret är uppdaterat.
I och med att samhället har sett en utbredd privatisering av även samhällsviktiga organisationer som vård och skola är det viktigt att ha privata aktörer med i beräkningen av personal i kristider. Vid höjd beredskap så står ansvaret om upprätthållning av dessa verksamheter på kommun, därför kan det vara värt att se över sina avtal med privata bolag och planera för bortfall. Troligen kommer inte kommunen få ett kännbart personalbortfall när värnpliktiga försvinner, men i och med att kommunen får fler arbetsuppgifter krävs en större personalstyrka för att kommunen ska klara av dessa uppgifter. Exempel på arbetsuppgifter som tillkommer är räddningstjänsten som ska hjälpa till att märka ut och röja oexploderad ammunition och transportera skadade (SFS 2003:778 8 kap. 2§), i och med ökat behov av arbetskraft tillkommer även ökat behov av exempelvis dagis- och nattisverksamhet. Ett sätt är att säkra personal till dessa verksamheter är att skriva avtal med frivilliga från försvarsorganisationer. Även dessa ska inkluderas i utbildning och övning, detta är också ett ypperligt tillfälle att involvera kommunens befolkning och skapa en gemenskap och känsla av tillhörighet som kan öka moralen i kristider.
Har du frågor och funderingar om totalförsvarsplanering eller vårt affärsområde Samhällsskydd och beredskap?
Kontakta Anders Bennström
